Kärt återseende

Tillbaka på gymmet imorse efter två veckors frånvaro, först var jag sjuk en vecka och förra veckan hann jag helt enkelt inte till gymmet på grund av massa annat roligt som hände. Så skönt att träna igen!! Denna hösten har inte varit den bästa träningsmässigt, detta på grund att jag varit sjuk till och från onormalt mycket, jag som annars sällan brukar vara sjuk.

Jag har ändå tagit det bra och inte stressat upp mig över att inte kunna träna, det är som det är (as it is). För några år sen hade jag nog haft panik över detta men med åren har jag hittat en bättre balans och vet även att inte alla muskler försvinner bara för att jag inte tränar på 2 veckor. ; ) När jag var i 23-årsåldern tränade jag runt 6 dagar i veckan (ofta dubbla pass) och fick panik om jag inte kunde träna på några dagar. Känns inte sunt när jag ser tillbaka på det, även om jag älskar att träna och verkligen njöt av träningen och hade askul, man ska inte få ångest bara för att man inte kan träna på 2 dagar. Däremot kan jag tycka att det är lite trist att kondisen försvinner så snabbt och att jag, på grund av all ofrivillig utebliven träning, inte känner mig så där riktigt vältränad som man kan göra i perioder.

Den största saknaden när jag tvingats att vila är förstås endorfinerna och den där underbara känslan som infinner sig efter ett hårt träningspass!! Nu får jag hålla tummarna att jag håller mig frisk framöver.

Jag ser inte så glad ut men jag är koncentrerad, svårt att fota sig själv. ; )